Känslor
För vissa personer är det lätt att känna känslor, för andra väldigt svårt. Ibland är några känslor mer okej för en medans andra känslor är förbjudna.
Jag utgår från Tomkins sätt att dela in känslor när jag skriver de grundläggande känslorna som nio stycken. De är:
nyfikenhet
glädje
sorg
ilska
avsky
förvåning
rädsla
skam
äckel
Det finns andra definitioner på vilka som är de grundläggande känslorna, jag har bara detta som exempel.
Jag tycker att det är intressant att det redan i de grundläggande känslorna är nio stycken, för det innebär att det dessutom finns ännu fler. Det kan vara blandningar av flera känslor, sekundära känslor och en drös andra. Och ändå tenderar vi nöja oss med att känna oss antingen glada, arga eller ledsna. Vissa känner inte alls av olika anledningar, vissa känner men vet inte vad utan tycker att det bara känns konstigt. Är känslorna svåra för en, att man har svårt att tolka dem eller svårt att känna alls eller önskar att man kände andra känslor så går det att jobba med. Det är inte så lätt och det tar lång men det är ofta värt det om man får rätt hjälp. Känslorna kanske är desamma men tolkningen av dem är nya
Det jag tycker är allra viktigast att säga är att känslor är inte farliga. Känslor kan inte döda dig. Känslor kan inte skada dig. Det är hur du reagerar på känslan som kan vara farligt och gör att du gör saker som inte är bra. Det ska inte känslan beskyllas för.
Ångest ligger inte som en grundläggande känsla här ovan. Jag gissar att det är för att ångest ses som ett tillstånd, som ofta (men inte alltid) bygger på en eller flera av grundkänslorna. Jag skriver om ångest som en känsla, för det är så jag upplever den och det är så den påverkar mig. Men ångesten är väl i mycket en blandning av flera känslor, kombinerat med oro eller stress.
Känsor var något jag tyckte var onödigt när jag var liten. Jag jade inga problem med dem men jag hade inte heller speciell stor nytta av dem. Jag var glad iblan, ledsen ibland. Sen fick jag känslor som jag inte ville ha. Jag klarade inte av att känna ilska eller bli arg (om det inte var på min syster) så jag blev altid ledsen istället. Och jag upplevde att jag fick skäll för att jag blev ledsen, vilket gjorde att den känsla också blev dålig. Jag har nog i mångt och mycket försökt undvika känslor, även om jag sen när jag känner dem ändå tycker att jag har rätt till dem.
När jag mådde som sämst så trubbades alla känslor av. Jag var mer apatisk, och jag tror att det var en försvarsmekanism för att jag annars bara skulle vara förtvivlad hela tiden.
Känslor är svårt. Det gäller att träna sig på dem. Att våga tillåta den där känslan som är förbjuden för dig och upptäcka att världen inte går under. För mig har det varit att vara arg på andra. Att inte ta ut ilskan på mig själv utan faktiskt skrika på andra eller konfrontera andra när jag blir arg på dem.
Jag kommer skriva mer om känslor då jag reflekterar mycket kring det, och då jag inte tycker att det talas så mycket om personliga känslor idag, förutom när man är glad på något.