Någon gång ska jag se tillbaka på det här och tacka mig själv för att jag lever
Hej!
Jag har så mycket att säga. Så många meningar, så mycket att förmedla. Jag har inte tänkt att jag skulle ha en blogg men jag har insett att jag behöver det. För att annars får inte mina ord plats. I mitt huvud behöver jag plats för så mycket att en del av det får hamna här.
Det är en av anledningarna, men framför allt är det för att jag vill att andra ska få läsa mina ord. Inte för att jag ska vara så himla smart och visa mig duktig och hela det kalaset, utan för att jag vill hjälpa om jag kan.
Jag har kämpat så jävla myckt i mitt liv, och jag har sett tillbaka på de här kämpandet och nästan beundrat mig själv för att jag orkade. Jag har vunnit så mycket på att orka. Ibland har jag inte vetat HUR jag har orkat men jag har gjort det ändå. För att då var det bara det som gällde. Att ge upp är inget alternativ.
